Uttern (Lontra canadensis)

Uttern är ett mårddjur, släkt med mård, grävling, järv, hermelin, vesslor, iller och mink. Det finns flera utterarter i världen. Den art vi har i Sverige är den euroasiatiska uttern, med det vetenskapliga namnet Lutra lutra.

Från nos till svansspets är en vuxen utter 90-120 cm lång, och väger mellan 4-12 kg. Hanarna är större än honorna. Vid 2-3 års ålder blir uttern könsmogen. Honan är dräktig i 62 dagar och föder därefter 1-4 ungar.

Uttern är en lekfull filur, pigg och vaken med glittrande mörka ögon. I vattnet rör sig uttern smidigt, på land tar den sig fram lite kutryggigt, med skumpiga språng. Utterns brunglänsande päls, med ljusare strupe, bröst och buk, är specialanpassad till ett liv i vatten. En utter kan stanna under vattenytan upp till 45 sekunder.

Uttern är ett rovdjur som till största delen livnär sig på fisk, främst mört, braxen och gädda. Men dieten varierar under året beroende på tillgången på olika bytesdjur. Groddjur, kräftor små däggdjur, sjöfåglar och stora vatteninsekter kan även stå på matsedeln. Därför lever den nära vatten, vid sjöar och åar, längs kuster och i skärgårdar. Den vandrar även långa sträckor på land mellan sjöar och genar ofta över uddar och näs. I Sverige är uttrarna aktiva främst under natten då de patrullerar sina hemområden. Under de ibland milslånga vandringarna markerar de sin närvaro med spillning och doftande analsekret på uppstickande föremål som stenar, trädrötter och tuvor nära vattnet.

Uttern är idag hotad eller försvunnen inom stora delar av Europa. I Småland finns fortfarande ett mindre bestånd kvar. Länsstyrelserna i Småland driver tillsammans med andra organisationer föreningen "Rädda uttern i Småland". Inventeringar som genomfördes i Småland 1983, 1985 och 1991 visar att utter förekommer på flera håll inom Emåns avrinningsområde. Den kraftiga tillbakagången av utter har troligtvis flera orsaker. Längre tillbaka jagades utter för pälsens skull och dessutom dödades utter då den fastnade i fiskeredskap eller fällor avsedda för andra djur. Miljögifter som PCB har visat sig orsaka reproduktionsskador på däggdjur. Även om åtgärder har vidtagits inom Emån för att minska PCB-förekomsten är halterna fortfarande förhöjda och lokala källor med PCB-läckage finns inom avrinningsområdet. Försurning, intensivt skogsbruk, dikning och torrläggning av sjöar och våtmarker har gjort att andelen naturliga biotoper för utter har minskat. Dessutom dödas mycket utter av trafiken.

Källor: Emåns avrinningsområde. En översiktlig beskrivning. Åsa Johansson. Emåprojektet. Meddelande 1977:3 och Uttern en vattenakrobat. Naturvårdsverket 1995.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår