Elritsa

Phoxinus phoxinus (Linnaeus, 1758)

Denna lilla vitfisk, som sällan når en längd över 10-12 cm, har många lokala namn, t ex. kvidd, äling och gli. Elritsan är en stimfisk som förekommer i de flesta vattendrag där vatten­kvaliteten är god. Eftersom den är mycket försurningskänslig fungerar den som indikatorart inom kalkeffektuppföljningen. Förekommer mindre elritsor vet man att pH-värdet ej under­stigit 5,5 vilket är den kritiska gränsen för artens fortplantning. Tidigare förekom elritsa längs strandzonerna i flertalet av de större klarvattensjöarna men har nu i stort försvunnit troligen som en följd av att den är konkurrenssvag mot andra vitfiskarter. Som en följd av ökad näringsbelastning ökar som regel förekomsten av andra vitfiskarter vilket leder till att elritsan trängs undan. Arten är mycket vandringsbenägen och kan därmed själv återkolonisera vatten där den slagits ut på grund av försurning. Den är dock beroende av fria fiskvägar då dess för­måga att passera vandringshinder är begränsad. I Emåns avrinningsområde förekommer den i huvudfåran uppströms Kvillsfors och är vanlig i de övre vattendragen. Arten är den fjärde vanligaste i Emåns vattendrag. Dess popularitet som agnfisk hänger samman med att den lätt låter sig fångas i flaskor, som agnas med brödsmulor, och därefter klarar sig länge i sump.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår