Färna

Leuciscus cephalus (Linnaeus, 1758)

Färnan, som lokalt även kallas asping, är att betrakta som en karaktärsfisk i de strömmande och lugnflytande delarna av Emåns huvudfåra. Dess levnadssätt påminner något om öringens eftersom den till stor del uppehåller sig i strömmande partier och livnär sig på insekter som kommer flytande med strömmen. Med tilltagande ålder och storlek blir den en glupsk rovfisk och utökar sin diet med småfisk och groddjur. I Emåns avrinningsområde förekommer den i huvudfåran från mynningen upp till Holsbybrunn och vidare en bit upp i Solgenån vid Skede. Som matfisk har den aldrig varit särskilt uppskattad men har däremot betydelse som sportfisk och fångas huvudsakligen med mete eller flugfiske. I Emån förekommer ett omfattande specimenmete efter stor färna med många registrerade färnor kring 2,5 kg. Största registrerade fisk och tillika svenskt sportfiskerekord är en fisk på 3,578 kg, fångad 05-04-30 i Emån på bottenmete.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår