Foto Naturhistoriska riksmuseet

Mört

Rutilus rutilus (Linnaeus 1758)

Mörten är den vanligast förekommande av vitfiskarna (kallas även karpfiskar, vetenskaplig benämning är cyprinider) inom avrinningsområdet och förekommer i flertalet vatten inom hela området. Undantag är främst små brunfärgade gölar samt mindre vattendrag. Endast gädda och abborre är mer frekvent förekommande. Den fiskas oftast för att användas som agnfisk till t ex. gädd- och gösfiske samt som kräftbete. I vissa av de försurningsdrabbade områdena har mörten slagits ut eftersom den är mycket känslig för låga pH-värden. Detta har skett inom övre delarna av Gårdvedaån och Skärveteån. Återintroduktion av mört föreslås i fiskevårdsplan Emån 2000 som en åtgärd inom ramen för länsstyrelsernas biologiska återställningspla­ner. Mörten når sällan särskilt höga vikter och ett exemplar över kilot anses som mycket stort. Största inrapporterade mörtfångst från Emån är på 740 gram, tagen 89-03-06 på mete vid Bäckseda. Gällande svenska rekord är 1,726 kg (Högträsk, Lappland 1998).

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår