Signalkräfta

Pacifastacus leniusculus

Efter kräftpestens (parasitsvampen Aphanomyces astaci) utbrott och spridning i Sverige 1907 dröjde det drygt 60 år innan man införde den nordamerikanska signalkräftan. De första försöken gjordes 1960 och efter att man konstaterat artens goda förutsättningar att ersätta flodkräftan gav fiskeristyrelsen tillstånd till odling och utsättningar 1969. I Emåns vatten­system kom pesten 1932 och den första introduktionen av signalkräfta skedde bl.a. i Solgen 1969. Därefter har arten introducerats, både med tillstånd och olagligt, samt spridit sig natur­ligt till många vatten i avrinningsområdet. Idag har signalkräftan mycket stor ekonomisk och rekreativ betydelse och arten har definitivt kommit för att stanna. Flera av Sveriges mest pro­duktiva signalkräftvatten finns inom Emåns avrinningsområde.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår