Restaurering av vattendrag

Restaurering av vattendrag kallas ibland för "biotopvård" eftersom man syftar till att vårda och förbättra en miljö med avseende på de djur och växter som trivs där. Många vattendrag inom Emån (ca 50 %) är påverkade genom rensning, sänkning och rätning. När ett vattendrag rensas medför detta en rad olika påverkansfaktorer som sammantaget leder till en utarmning av strömvattnets ekosystem med t.ex. lägre biologisk produktion som följd. Enkelt uttryckt blir följden av rensningar mindre med fisk och småkryp i vattnet.

 

Genom stenutläggning kombinerat med tillförsel av död ved bromsas och däms vattenströmmarna. Vattendraget blir mera dynamiskt och fortsätter sedan själv att skapa en mera varierad struktur genom turbulens och naturlig erosion. I ett hårt rensat vattendrag blir bottnen mycket slät, närmast att beskrivas som en ”stensula” av hårt packad sten. Man bör alltid sträva efter att återskapa en naturlighet d.v.s. att inte bygga några konstruktioner i vattendraget. Målet måste vara att en ”oinvigd” skall få intrycket av att det alltid sett ut så här.

 
Exempel på genomförd biotopvård i en sänkt kanal utförd med en bandgående grävmaskin. Före åtgärd och efter, block och sten har lagts ut, därefter dressas bottnen med lämpligt lekgrus. Målet vi har framför oss är att få ett så naturligt utseende som möjligt. Foto: T. Nydén och P. Johansson.

Lekbottnar

Många gånger måste man tillföra nytt leksubstrat för t.ex. öring som en kompensation för det material som spolats bort eller packats hårt i bottnen efter rensningar. Det är viktigt att välja rätt plats och fraktion med hänsyn till vattenföring och vilka arter som använder gruset/stenen. Det är också viktigt att lekstensbäddarna är tillräckligt tjocka och väl förankrade med grövre stenar.


Exempel på nyanlagd lekbotten. Foto: P. Johansson.

Kantzoner och död ved

Betydelsen av kantzoner kring ett rinnande vattendrag kan inte nog poängteras. Kantzonen med träd och buskar i olika ålder och struktur är ofta en livsförutsättning för många strömvattenlevande djur. Kantzonen ger skugga, håller kvar en högre luftfuktighet, är temperaturutjämnande och tillför organiskt material (löv och kvistar) som är motorn i de mindre rinnande vattendragen. I många vattendrag har man genom årtionden också tagit bort allt som ramlat ner i vattnet och därmed är andelen död ved (träd och grenar som är tjockare än 10 cm och minst 1 meter långa) oftast mycket liten. Tillskott på död ved skapar en mer varierad bottenstruktur, fler mikrohabitat och bidrar till en naturlig erosionsprocess i minerogena bottnar. Vid restaurering tillför man ofta död ved som en engångsåtgärd, mångagånger är detta den allra viktigaste åtgärden som ger bäst resultat. Detta gör sammantaget att produktionen av fisk och bottenfauna ökar.
Manuell fällning av död ved i ett biflöde till Emån. Foto: T. Nydén.

Kostnaden för att bevara och säkerställa en kantzon är mycket svår att uppskatta. Antingen sker det på helt frivillig basis av markägaren, ofta genom befintlig skogsbruksplan. Kantzonerna är en av vår naturs artrikaste biotoper och på köpet får man ett rikare djurliv på sina marker. En bra beskuggning minskar också vattenvegetation i vattendraget - något att tänka på vid alla de öppna skogs- och jordbruksdiken. Det är dock viktigt att skilja på ekologiskt funktionella kantzoner respektive trädridåer av t.ex. likåldrade granplanteringar. Det finns ofta möjlighet till bidrag från Skogsstyrelsen ( s.k. NOKÅS bidrag; natur- och kulturåtgärder i skogsbruket) om man vill vårda eller förbättra en kantzon längs vatten. Ett mer långsiktigt skydd kan uppnås med t.ex. naturvårdsavtal eller biotopskydd.

Elfiskeresultat från en restaurerad sträcka i Silverån, biotopvårdsåtgärder genomfördes 2002, därefter har öringtätheterna successivt ökat.

Flodpärlmussla

Åtgärder för att gynna flodpärlmussla är i princip identiska med de som görs för att gynna t.ex. öring och lax.

 

Tjockskalig målarmussla

Den tjockskaliga målarmusslan ställer inte fullt lika höga krav på livsmiljö som t.ex. flodpärlmusslan men har likväl av olika anledningar påverkats negativt av bl.a. fysisk påverkan, förändrad hydrologi, markanvändning, försurning m.m. Vilken eller vilka fiskarter som fungerar som värdfisk i Sverige är dåligt känt; benlöja har pekats ut som möjlig. Tyska studier tyder emellertid på att flera fiskarter som t.ex. färna, elritsa, sarv och stäm samt även storspigg, småspigg, stensimpa och även abborre kan vara tänkvärda arter (Bergengren 2006). Detta innebär i sin tur att åtgärder som gynnar tjockskalig målarmussla, förutom generell biotopvård i strömmande vatten och hänsyn vid markanvändning, är att gynna möjligheten till migration och spridning för svagsimmande arter vilka är tänkbara värdfiskar.

 

 

Genomförda åtgärder i Emån

Vi redovisar här några exempel på åtgärder som skett under 2000-talet. Åtgärderna har genomförts av flera olika aktörer bl.a. kommuner, Emåförbundet, konsulter, Länsstyrelsen och organisationer.

  • Emåns huvudfåra nedre - fiskvägar vid Finsjö övre- och nedre kraftverk. Flyktöppning för nedströmsvandring vid Finsjö övre kraftverk. Uppköp av Emsfors kraftverk och avsänkning samt åtgärder i dämningsområdet. Färdigställande av en smoltberäkningsmodell. Förprojektering av fiskvägar vid Högsby- och Blankaströms kraftverk samt Kvillen i Fliseryd. Projektering ny fiskväg Karlshammar. Projektering biotopvårdsåtgärder Emåns huvudfåra Emsfors till Åsebo.
  • Emåns huvudfåra övre - omlöp vid Mela kvarn. Projektering Holsby kraftverk och sträckan upp till Sjunnen. Projektering biotopvård Flugeby upp till Mela. Projektering av två fiskvägar vid  Åhult. 
  • Nötån - tre fiskvägar vid Ljusholm, Fågelfors och Kronobo
  • Gnyltån - fyra st fiskvägar är färdigställda.Projektering av åtgärder i hela ån.
  • Sällevadsån - biotopvård och fiskvägar.
  • Skärveteån - biotopvård och fiskvägar. Projektering fiskväg Tobro.
  • Brusaån - biotopvård fiskvägar. Projektering fiskvägar dammarna Mariannelund.
  • Nödjehultaån - biotopvård och en fiskväg.
  • Silverån övre - fyra fiskvägar, biotopvård ca 1,5 mil. Återintroduktion öring, tillförsel av död ved till vattendraget. Flödesutjämnande utskov sjön Boen.
  • Lillån- biotopvård och åtgärder vägtrumma.
  • Gishultaån - två omlöp.
  • Eksjöån - fiskväg och biotopvård samt återintroduktion öring.
  • Vetlandabäcken - biotopvård och 3 st fiskvägar.

Andra åtgärder som genomförts är malstudier och flyttning av mal uppströms. Fiskvandringsstudier i Emån nedre. Dykundersökningar har skett i Emåns nedre del som ett komplement till elfiske. Märkningsförsök har gjorts på havsöring och  fångst/återfångststudier på Em-fisket. Lekprovfisken efter röding i  Mycklaflon är en del av ett mångårigt projekt att rädda Sveriges sydligaste population av storröding (läs nedan). Genomförda åtgärder 01
Märkt lekröding i Mycklaflon (foto: P. Johansson).

Sjön Mycklaflon vid Bellö/Bruzaholm har Sveriges sydligaste bestånd av storröding. Rödingen var i början av 1990-talet i det närmaste helt utslagen från sjön. Ett projekt har pågått under en lång tid där syftet varit att försöka rädda och bevara stammen av röding. Nya lekgrund har skapats bl.a. med hjälp av helikopter och utsättningar av rom och 2+ fisk. Uppföljande lekprovfisken visar dock att rödingen har mycket svårt att nå en storlek där den kan börja äta nors och siklöja. Ett nålsöga med allt för hård konkurrans i yngelstadiet vilket gör att prognosen ser dyster ut. Rödingen helt fredad.

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår