Startsida� ›
Vattenkvalitet� ›
Rapporter� ›
Hur st�r det till i Em�n 1999

Rapport - Hur st�r det till i Em�n 1999

�

Inledning

Denna rapport �r en sammanfattning av resultaten fr�n 1999 �rs unders�kningar i Em�ns avrinningsomr�de.

Rapporten inneh�ller en sammanfattning av resultaten fr�n de unders�kningar som gjorts i recipientkontrollen i Em�ns avrinningsomr�de. Ytterligare redovisning och r�data finns under provtagningar och i SLU:s databas.
Bed�mningen av resultaten �r gjorda efter Naturv�rdsverkets bed�mningsgrunder f�r milj�kvalitet "Sj�ar och vattendrag" rapport 4913.

Ansvarig f�r genomf�randet av "program f�r samordnad recipientkontroll i Em�ns avrinningsomr�de inom J�nk�pings och Kalmar l�n" �r Tekniska kontoret i Vetlanda d�r Anna-Lena Svensson och Marie Adolfsson st�tt f�r alla provtagningar f�rutom bottenfaunaprovtagningarna. Sammanst�llning och utv�rdering av resultaten har utf�rts av Bo Troedsson.

Bottenfaunaunders�kningarna utf�rs av Ekologgruppen i Landskrona. En s�rskild rapport f�r 1999 �rs bottenfaunaunders�kningar finns utgiven. Planktonunders�kningarna �r sammanst�llda av Gertrud Cronberg, Lund universistet.

F�rsurning

Fr�n 1800-talet och fram till omkring 1970 �kade utsl�ppen av svavel kraftigt i Europa. D�rmed tilltog ocks� nedfallet av f�rsurande svavelf�reningar. D�refter har dock b�de utsl�pp och nedfall av svavel �ter minskat.
Diagrammet visar en ber�kning av svavelnedfallet �ver sm�l�ndska h�glandet sedan 1880. Ber�kningen innefattar inte bara det svavel som tillf�rs med nederb�rden utan ocks� det s k torra nedfallet av
svavelf�reningar i gas- eller partikelform.

Det totala svavelnedfallet �ver sm�l�ndska h�glandet har i mer �n hundra �r varit st�rre �n den kritiska belastningen, dvs den st�rsta svaveltillf�rsel som mark och vatten i detta omr�de t�l utan att riskera l�ngsiktig f�rsurning. Att belastningsgr�nsen l�nge varit �verskriden har medf�rt att de ytliga jordlagren samt m�nga sj�ar och vattendrag i Sydsverige i sj�lva verket har genomg�tt en mycket markant f�rsurning.
Trots minskningen av svavelnedfall i v�ra trakter kan vi endast se en marginell f�rb�ttring av tillst�nden i v�ra sj�ar och vattendrag, d�rf�r m�ste kalkningen av sj�ar, v�tmarker och vattendrag forts�tta under l�ng tid fram�ver.
Provpunkterna i recipientkontrollen ligger i regel ganska l�ngt ner i systemet, och visar p� ett ganska v�l buffrat vatten som till en del beror p� de kalknings�tg�rder som genomf�rs varje �r i avrinningsomr�det. I genomsnitt kalkas 150 objekt med cirka 2 400 ton kalk per �r.

Humustillst�nd

Humus �r delvis nedbrutet finf�rdelat v�xtmaterial, som p�verkar sj�ar och vattendrag p� olika s�tt.
H�ga halter humus f�rgar vattnet brunt och g�r i och med det att ljuset f�r sv�rare att tr�nga ner i vattnet. Det kan avs�ttas p� bottnar i �ar och b�ckar och g�r det sv�rare f�r bottenfauna och fisk att �verleva.
N�r humusen n�r en sj� sedimenterar det och hamnar till slut p� sj�bottnen d�r stora m�ngder syre �tg�r f�r att det skall kunna brytas ner.

Nederb�rden 1999 j�mf�rt med medelnederb�rden var h�gre under b�rjan p� �ret och framf�r allt under december m�nad.

Under 1998 var nederb�rden �ver det normala och grundvattenniv�erna i skogsmarken var p� grund av detta mycket h�ga i b�rjan av 1999 och stora m�ngder ytligt grundvatten transporterade med sig humus�mnen ut till diken och b�ckar.

M�tningarna under 1999 visar p� betydligt eller starkt f�rgat vatten i stora delar av avrinningsomr�det. Se kartor som beskriver Vattenf�rg och Grumlighet.

Syretillst�nd

Syrebrist i sj�ar och vattendrag utg�r ett hot mot den fauna som uppeh�ller sig d�r. Den l�gsta syrgashalt som under �ret uppn�s i bottenvattnet �r s�lunda helt avg�rande f�r bottenfaunans �verlevnadsm�jligheter.
Brist p� syre brukar framf�r allt uppkomma genom den syret�rande nedbrytningen av organiskt material. Risken f�r syrebrist �r d�rf�r st�rst i n�ringsrika vatten med stor produktion av alger och annan v�xtlighet, men syrehalten kan tidvis bli l�g �ven i n�ringsfattiga skogssj�ar med h�ga halter av humus�mnen.
I temperaturskiktade sj�ars bottenvatten (hypolimnion) �r syresituationen s�mst under v�rvinter/v�r och sensommar/h�st. I vattendrag �r den ofta s�mst vid l�gvattenf�ring, s�rskilt om vattnet �r f�rorenat. Framf�r allt i rinnande vatten kan syretillg�ngen variera t�mligen snabbt, vilket ofta g�r det sv�rt att bed�ma syrehaltens miniminiv�. Vattnets halt av syret�rande �mnen (organiskt material) ger dock en fingervisning om risken att l�ga syrgashalter upptr�der mellan provtagningstillf�llena - denna risk �kar med tilltagande halt av organiska �mnen.
Det �r att m�rka att h�g syrehalt inte alltid kan ses som tecken p� en "frisk" milj�. Under vegetationss�songen kan ytskikten i �verg�dda vatten bli mycket syrerika till f�ljd av planktonalgers och andra v�xters fotosyntes.

(K�lla Naturv�rdsverket)

P� grund av h�ga bland annat de humustransporterna under f�rsta halv�ret 1999 har syref�rh�llandena i v�ra sj�ar varit d�liga. Ett typiskt exempel p� syreproblem som sannolikt beror p� h�ga humushalter �r sj�n Grumlan som ligger i huvudf�ran uppstr�ms Vetlanda. Under temperaturskiktningen p� 6 ? 8 meters djup fanns i princip inget syre kvar i augusti m�nad. Intr�ffar inga h�ststormar kvarst�r skiktningen och syrgasbristen till farm i oktober m�nad.

N�r det g�ller bed�mningen av rinnande vatten �r det i de flesta fall syret�ringen som �r dimensionerande. De flesta vattendragen har en m�ttlig till h�g syret�ring.

N�ringstillst�nd totalfosfor

Den biologiska reningen som fanns vid de kommunala reningsverken p� 1960-talet kunde bara skilja bort en mindre del av n�rings�mnena i avloppsvattnet. Den kunde d�rf�r inte f�rhindra att t�torternas utsl�pp av fosfor blev st�rre �n n�gonsin d� fosfathaltiga disk- och tv�ttmedel kom i allm�nt bruk.

I s�tvatten �r just fosfor normalt ett brist�mne. Varje tillskott av detta �mne medf�r d�r �kad tillv�xt av alger och annan vegetation. Fosfor �r med andra ord det tillv�xtreglerande n�rings�mnet i sj�ar och vattendrag, liksom i vissa kustomr�den med begr�nsad vattenoms�ttning. Trots den biologiska reningen fortgick d�rf�r igenv�xningen lika snabbt som tidigare. Algproduktionen innebar att �ven syrebristproblemen fortsatte p� m�nga h�ll.

�ren kring 1970 kompletterades flertalet kommunala reningsverk i Sverige dock med kemisk rening, som kan eliminera 90% eller mer av det obehandlade avloppsvattnets fosforinneh�ll. Sedan mitten av 1970-talet �r praktiskt taget alla svenska t�tortshush�ll och mindre industrier anslutna till kommunal avloppsrening, och ca 90% av utsl�ppen genomg�r i dag s�v�l kemisk som biologisk rening. Tillsammans med Finland har Sverige d�rmed v�rldens b�st utbyggda avloppsrening.

Den kemiska reningen har �stadkommit p�tagliga f�rb�ttringar i sj�ar och sk�rg�rdsomr�den som tidigare blivit kraftigt eutrofierade av utsl�pp fr�n n�rbel�gna t�torter. Mer storskaliga effekter av avloppsreningen har d�remot s�llan kunnat p�visas.

Den fr�msta orsaken till att eutrofieringen f�rblivit ett allvarligt problem i m�nga svenska inlands- och kustvatten �r den n�ring som h�rr�r fr�n jordbruket. Fr�n 1920-talet till 1970-talet f�rdubblades fosforg�dslingen av �krarna, och d�rifr�n l�ckte �kande m�ngder fosfor ut till n�rliggande vatten. I dag har fosforg�dslingen �ter minskat till 1920-talets niv�, men den fosform�ngd som finns upplagrad i �kerjorden �r fortfarande of�rminskad. Fosfor l�cker ocks� fr�n mj�lkrum och andra anl�ggningar vid g�rdarna, liksom fr�n glesbygdshush�llen, vars avlopp bara renas i trekammarbrunnar eller liknande mekaniska anordningar.

(K�lla Naturv�rdsverket)

F�r Em�ns avrinningsomr�de har fosforhalterna minskat sedan 60-talet och �r i dag i n�rheten av ber�knade bakgrundshalter.

Fr�n och med 1999 anv�nds Naturv�rdsverkets nya bed�mningsgrunder f�r bed�mning av Em�ns sj�ar och vattendrag. F�r bed�mning av n�rsaltstillst�ndet i rinnande vatten anv�nds arealspecifik f�rlust, vilket betyder att man r�knar ut hur mycket fosfor eller kv�ve per hektar som transporteras bort fr�n ett delavrinningsomr�de. Transporterna av fosfor var 1999 mycket l�ga eller l�ga i alla delavrinningsomr�den utom medstr�ms Eksj� och Vetlanda d�r det var m�ttligt h�ga till h�ga f�rluster.

Fosforhalterna i sj�arna var l�ga till m�ttliga i samtliga sj�ar utom Skir�sj�n, �lmten och Gr�nskogssj�n, som hade h�ga fosforhalter.

N�ringstillst�nd totalkv�ve

Till kv�vebelastningen p� havet bidrar dels tillf�rseln av kv�vef�reningar via atmosf�ren och dels via jordbrukets n�ringsl�ckage. Nederb�rden �r i dag avsev�rt rikare inte bara p� nitrat utan ocks� p� ammonium �n den var n�gra decennier tillbaka i tiden. Nitratnedfallet h�rr�r fr�mst fr�n utsl�ppen av kv�veoxider fr�n bl a biltrafiken, medan ammoniumnedfallet i f�rsta hand h�rr�r fr�n den ammoniak som avg�r till luften fr�n stallg�dsel och g�dslad �kermark. Sammanlagt svarar luftf�roreningarna f�r ungef�r en tredjedel av de kv�vem�ngder som n�r �stersj�n.

Merparten av uppm�rksamheten kring jordbrukets n�ringsl�ckage har under senare �r �gnats �t kv�ve. Spridningen av kv�vehaltig handelsg�dsel (konstg�dsel) m�ngfaldigades under efterkrigstiden, och �ven stallg�dseln �r mycket rik p� kv�ve. Till skillnad fr�n fosfor �r kv�vef�reningar l�ttr�rliga i marken, och gr�dorna hinner s�llan ta upp allt g�dselkv�ve innan det har passerat f�rbi r�tterna och tr�ngt vidare ned i jorden. Kv�vel�ckaget fr�n g�dslad �kermark �r d�rf�r omfattande, inte minst i omr�den med sandiga jordar.

Stora m�ngder �verblivet g�dselkv�ve l�cker ut fr�n �krarna till n�rliggande vattendrag, som sedan transporterar ut �mnet till havet. Detta har under senare decennier bidragit till en eutrofiering inte bara i vikar och sk�rg�rdar utan ocks� l�ngs �ppnare delar av de svenska kusterna, och till och med l�ngt ute till havs. I st�rre delen av �stersj�n och V�sterhavet �r det n�mligen f�r det mesta tillg�ngen p� kv�ve, inte fosfor, som avg�r vegetationens tillv�xtf�rm�ga.

Den �kade kv�vetillf�rsel medf�rde att nitrathalten fr�n 1960-talet till 1980-talet n�stan tredubblades i �stersj�n s�der om �lands hav. En liknande utveckling har ocks� �gt rum i Kattegatt. I dessa omr�den har planktonproduktionen �kat markant, och numera f�rekommer ofta massiva algblomningar p� v�ren eller sommaren.
(K�lla Naturv�rdsverket).

F�r Em�ns avrinningsomr�de har kv�vehalterna �kat sedan 60-talet.

�mnestransporterna varierar mycket fr�n ett �r till ett annat framf�r allt beroende p� vattenfl�det. I figuren nedan som beskriver Solgen�n varierar kv�vetransporten fr�n 2 till �ver 5 kg/ha och �r.
Om f�rlusterna �r �ver 4 kg/ha*�r klassas de som h�ga i bed�mningsgrunderna.

Enligt bed�mningsgrunderna �r det mycket l�ga till m�ttligt h�ga f�rluster av kv�ve i hela avrinningsomr�det med undantag f�r Torsj��n och Vetlandab�cken som har h�ga respektive extremt h�ga f�rluster. Se karta. Detta beror p� p�verkan fr�n bebyggelse i Eksj� och Vetlanda och f�r Vetlandas del en liten recipient. Fr�n och med 2001 kommer spillvattnet att renas i ett nytt avloppsreningsverk med en effektiv kv�vereduktion och med Em�ns huvudf�ra som recipient.
I sj�arna �r kv�vehalten m�ttligt h�ga till h�ga med undantag f�r Storg�l som har mycket h�ga halter.

Kvoten totalkv�ve / totalfosfor i sj�ar visar p� tillg�ngen p� kv�ve i relation till fosfor. I klass 1 har sj�n ett kv�ve�verskott och d� reglerar fosfortillg�ngen produktionen. I klass 2 har sj�n en kv�ve- fosforbalans och d� finns risk f�r att cyanobakterier (bl�gr�na alger) kan bilda massf�rekomster. I klass 3 - 5 har sj�n kv�veunderskott.
I Em�ns avrinningsomr�de har Gr�nskogssj�n m�ttligt kv�veunderskott , S�dra Vixen, Solgen, Skir�sj�n, �lmten, Narrveten och Linnesj�n har kv�ve - fosforbalans.

Metaller i vatten

P� de flesta h�ll inom Em�ns avrinningsomr�de var metallhalterna under 1999 mycket l�ga till l�ga. H�ga blyhalter uppm�ttes vid enstaka tillf�llen nedstr�ms Holsby i huvudf�ran. H�ga halter bly uppm�ttes i Silver�n i Emmarpe kvarn och Hulta s�g.

Sammanfattning

F�rsurning:

I de delar avrinningsomr�det d�r prov tas i recipientkontrollen vattnen v�lbuffrade till en del beroende p� en omfattande kalkningsverksamhet.

Humustillst�nd:

Humushalterna �r generellt h�ga i hel avrinningsomr�det.

Syref�rh�llanden:

I m�nga av sj�arna saknas syre i de djupare delarna vid provtagningen i augusti m�nad.

Fosfor:

Fosfortransportera �r l�ga till mycket l�ga i stort sett hela avrinningsomr�det.

Kv�ve:

Kv�vetransporterna �r l�ga till m�ttligt h�ga i stort sett hela avrinningsomr�det.

Metaller i vatten:

Metallhalterna i vatten var mycket l�ga till l�ga f�rutom h�ga halter bly vid n�gra enstaka tillf�llen.