Berg- och stensimpa

Cottus poecilopus (Heckel, 1836), resp. Cottus gobio (Linnaeus, 1758)

Simporna har ett omisskännligt utseende med dess breda, platta huvud, taggiga gällock och stora bröstfenor. I Sverige finns tre sötvattenlevande arter, varav hornsimpan (Cottus quadricornis) är en s.k. ishavsrelikt och endast påträffas i stora, djupa sjöar som t ex. Vättern, Vänern och Siljan. Berg- och stensimpan förekommer i Emåns avrinningsområde i vattendrag och i enstaka kalla, näringsfattiga sjöar. Arterna samexisterar endast i undantagsfall. I Emån förekommer båda arterna tillsammans endast i sjöarna Bellen och Mycklaflon samt i Sällevadsån. Inom Emåns avrinningsområde finns stensimpan allmänt i de låglänta och kustnära områdena nedströms Högsby, vilket är den normala bilden, samt som enstaka förekomst uppströms i Sällevadsåns och fyra större sjöar. Artbestämningen är osäker för åtminstone Nömmen och Sällevadsån. Uppströms stensimpans kärnområde ersätts arten av bergsimpan i de mer höglänta områdena. Bergsimpan är den mest utbredda av de båda arterna. Arterna kan vara svåra att skilja åt men ett säkert kännetecken är att stensimpans bukfenor är jämt grå-vit-gula, medan bergsimpans är tydligt randiga med bruna tvärlinjer. Båda arterna saknar kommersiell och sportfiskemässig betydelse. Båda arterna är utpräglat bottenlevande och nattaktiva.