Varför kalkar vi?
Vi kalkar för att motverka de negativa effekter som försurningen har i sjöar och vattendrag. Målsättningen är att höja pH-värdet (lågt pH=surt) och att bevara eller återskapa det naturliga växt- och djurlivet. Länsstyrelsen ansvarar för kalkningsverksamheten, i nära samarbete med kommunerna. Länsstyrelsen planerar, följer upp och utvärderar arbetet. Kommunerna är huvudmän och detaljplanerar och upphandlar entreprenörer som utför själva kalkningarna.
Det övergripande målet för kalkningsverksamheten är att bevara och återskapa det naturliga växt- och djursamhället som fanns innan den antropogena (orsakad av människan ) försurningens negativa påverkan. Mer detaljerade målsättningar förekommer också inom varje åtgärdsområde. Exempel på några sådana kan vara att pH-värdet i en sjö eller ett vattendrag inte ska underskrida ett visst värde, att fiskfaunan eller bottenfaunan inte ska vara påverkad av försurning samt förekomst och reproduktion av flodkräfta eller flodpärlmussla.
Kalkningen är också ett av flera verktyg för att uppfylla de nationella miljömålen, främst "Bara naturlig försurning" och "Levande sjöar och vattendrag". Målet om "god ekologisk status" enligt EU´s ramdirektiv för vatten ska också uppnås. I Emåns avrinningsområde kalkas i dag cirka 150 objekt med i genomsnitt 2000 ton kalk om året. Tack vare återhämtningen har kalkdoserna successivt minskats (Emån i Jönköpings län ca 50%) men för vissa vattendrag kommer det ta längre tid. Sammanfattningsvis kan sägas att försurningsproblemet är under kontroll så länge kalkningen av sjöar och vattendrag kan fortsätta enligt upprättade kalkplaner.
Vilka kalkningsmetoder används?
Sjökalkning är den vanligaste kalkningsmetoden i Emån. I stora och lättillgängliga sjöar sprids kalken från båt och i övriga sjöar från helikopter. Kalkningen sker i huvudsak på hösten.
Våtmarkskalkning sker vid vattendrag eller i områden med enbart små sjöar. Den kalkade våtmarken fungerar som ett filter för det sura nedfallet - när det regnar lakas kalk ut till vattendrag och sjöar. Helikopter används för att sprida kalken och den största delen av våtmarkskalkningen sker på hösten. Våtmarkskalkning kan ge negativa effekter på vissa mossor och lavar. När en kalkning planeras gör man en avvägning mellan de värden man avser att skydda mot vilka skador det kan medföra. Tidigare spreds kalkstensmjöl på våtmarker som dammade och påverkade markerna intill. Idag används istället kalkprodukter som dammar betydligt mindre. Därmed minskas påverkan på intilliggande marker betydligt.
Doserarkalkning innebär att kalken tillförs direkt i vattendraget från en behållare. Höga driftskostnader och stora driftsstörningar är skälet till att de används i liten utsträckning.
Staten ger bidrag till kalkning
Sedan 1976 har kalkningen av våra svenska sjöar och vattendrag fått statligt stöd och sedan 1985 har statsbidrag även utgått för biologiska återställningsarbeten. Kalkningen är organiserad i åtgärdsområden, det vill säga ett hydrologiskt avgränsat område med sjöar och vattendrag som mynnar i gemensam punkt. Åtgärdsområden med mycket höga naturvärden får 100 % statsbidrag men det stora flertalet åtgärdsområden får 85 % statsbidrag. Kommunerna är huvudmän för kalkningen och står för resterande 15 % av kostnaderna.
Kalkningens målsättning
Det övergripande målet för kalkningsverksamheten är att bevara och återskapa det naturliga växt- och djursamhället som fanns innan den antropogena (orsakad av människan ) försurningens negativa påverkan. Mer detaljerade målsättningar förekommer också inom varje åtgärdsområde. Exempel på några sådana kan vara att pH-värdet i en sjö eller ett vattendrag inte ska underskrida ett visst värde, att fiskfaunan eller bottenfaunan inte ska vara påverkad av försurning samt förekomst och reproduktion av flodkräfta eller flodpärlmussla.
Kalkningen är också ett av flera verktyg för att uppfylla de nationella miljömålen, främst "Bara naturlig försurning" och "Levande sjöar och vattendrag". Målet om "god ekologisk status" enligt EU´s ramdirektiv för vatten ska också uppnås.
Fungerar kalkningen?
För att veta om kalkningen ger resultat och att rätt mängd kalk hamnar där det ska, görs omfattande undersökningar som vattenanalyser i sjöar och vattendrag, provfisken av kräftor och fisk och undersökningar av bottenfauna. De biologiska undersökningarna ger ett mått på den mångfald som kalkningen ska bevara. Kalkning ger en snabb positiv effekt på vattenkemin, medan den biologiska återhämtningen tar mycket längre tid.
Hur länge måste vi fortsätta att kalka?
Även om kalkningen fungerar bra, så fungerar den som en form av "konstgjord andning" och åtgärdar inte själva orsaken till försurningen, som är nedfallet av försurande ämnen. Det positiva är att mätningar visar att nedfallet av försurade ämnen på senare tid har minskat betydligt. Trots minskningen av nedfall överskrids fortfarande gränsen för vad sjöar och vattendrag klarar av att ta emot. Men utsläppen av försurade ämnen kommer sannolikt fortsätta att minska enligt de internationella avtal och konventioner som redan är undertecknade.
I okalkade vatten som används som referenser ser man generellt ingen ökning av pH-värdet, däremot har man konstaterat att det är fler sjöar och vattendrag som har ett pH som ökar med tiden än ett pH som minskar. Återhämtningen tar tid och kan beskrivas med att "markens minne" av högt försurande nedfall under lång tid är så stort att det kommer ta mycket lång tid för marken och därmed sjöarna och vattendragen att återhämta sig. Det är därför viktigt att kalkningen får fortgå under flera decennier framöver.
Kalkning på våtmark inom Brusaåns delavrinningsområde (foto: P. Johansson).
De kommuner som har en kalkningsverksamhet inom Emån är Eksjö, Vetlanda, Hultsfred, Högsby, Mönsterås och Oskarshamn.
Läs mer om kalkning här »
Naturvårdsverkets handbok
Åtgärdsplan Jönköpings län 2011 - 2015
Åtgärdsplan Kamar län 2011 - 2015
Karta över kalkade områden i Kalmar län
Kalkningsobjekt i Emåns avrinningsområde (Troedsson 2000).
Iläggning av kalkbåt i sjön Ögeln. (foto: P. Johansson 2000).
Länkar:
http://www.lansstyrelsen.se/jonkoping/Sv/nyheter/2011/Pages/forsurning-och-kalkning-i-jonkopings-lan.aspx?keyword=Kalkning
http://www.lansstyrelsen.se/kalmar/sv/nyheter/2011/Pages/plan-for-kalkning-2011-2015.aspx?keyword=Kalkning
http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Om-Naturvardsverket/Vara-publikationer/ISBN1/6400/978-91-620-6449-5/
http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/ikeu/om-forsurning-kalkning/
Kalkningens målsättning
Det övergripande målet för kalkningsverksamheten är att bevara och återskapa det naturliga växt- och djursamhället som fanns innan den antropogena (orsakad av människan ) försurningens negativa påverkan. Mer detaljerade målsättningar förekommer också inom varje åtgärdsområde. Exempel på några sådana kan vara att pH-värdet i en sjö eller ett vattendrag inte ska underskrida ett visst värde, att fiskfaunan eller bottenfaunan inte ska vara påverkad av försurning samt förekomst och reproduktion av flodkräfta eller flodpärlmussla.
Kalkningen är också ett av flera verktyg för att uppfylla de nationella miljömålen, främst "Bara naturlig försurning" och "Levande sjöar och vattendrag". Målet om "god ekologisk status" enligt EU´s ramdirektiv för vatten ska också uppnås.